Jag behöver tänka lite högt runt en grej som rör mig personligen. Det har att göra med hur jag försöker leva mitt liv så att så få människor som möjligt skadas av det, utan tvärtom byggs upp. Eftersom det inte enkelt kan hänföras till något av mina intressen skapar jag en personlig blogg för den här reflektionen. Den kanske blir väldigt kort.
Sedan jag var väldigt liten och framåt har jag funderat på hur man bör bete sig och hur man bör värdera ting och människor i omgivning. Jag har sett folk bete sig på sätt som gjort mig och andra ledsna, och av det har jag dragit slutsatsen att det beteendet inte är rätt. Jag har försökt utforma och tillämpa beteendestrategier för att minimera det dåliga utfallet, och ibland lyckats, och ibland misslyckats.
Men i den processen har jag så ofta lyckats föda mina tankar på ett sådant sätt att jag inuti mig själv skapat en väldigt fientlig inre dialog. Denna dialog har då drivit mig till både nedstämdhet och aktivt självhat.
Det jag funderar på är om det är något i själva min strävan som ökar risken för den negativa dialogen. Innehåller mitt sätt att resonera runt dessa saker fröer till negativa tankar?
Jag har med åren lärt mig hur man kan härbärgera negativa tankar utan att agera på dem. Låta dem, och de känslor de för med sig, komma och gå. Inte låta sig styras av dem.
Det har gjort att jag nu kan ta tag i det lite klurigare problemet: kan jag hitta skälen till att de negativa tankarna alls uppstår? Och finns de skälen i mitt sätt att resonera runt vad som är ett gott beteende? Finns det i så fall alternativa sätt att resonera och agera som inte leder till negativitet?
Jag tror jag kommit till en punkt i livet där jag behöver reda ut det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar